Städstjälp

Emma:

Idag när jag lämnade Alva på förskolan putade hon bara med underläppen, men sa inte ett ljud. Underbart! Men nu ska hon ha pappavecka hela sportlovsveckan så vi får se hur roligt det kommer bli att gå tillbaka till förskolan sen... Det blir dessutom med besked den veckan eftersom det blir lite längre dagar för mig när jag vickar.

Allt väl ända tills tolvsnåret idag då de ringde från förskolan med misstankar om att Alva hade åkt på magsjukan. Jag hämtade en härlig och glad unge vars "bajsastrof" verkade vara en engångsföreteelse. Vi har haft mysfredag istället Alva och jag. Jag roade mig med att städa ett rum medan Alva stökade ner ett annat. Evighetsstädning, kallas det, och smått tärande på tålamodet. Ungefär som när man viker tvätt och det står en lycklig unge bredvid och viker ut den igen. Och nej, man har inte hjärta att säga åt henne, i hennes värld hjälper hon nog till. Det ser i alla fall ut så när hon plockar i och ur kläderna ur byrålådan, vänder uppochner på strumplådan och tar högen med handdukar man precis vikt ihop och lägger dem i någon dammhög på golvet.

Ändå, märkligt nog, är denna lilla stormvind det bästa städsällskapet...