Emma:
Hade skrivit ett långt och underhållande blogginlägg som bara försvann. Orkar inte riktigt rekonstruera det, skyller på grava minnesluckor och otur.
Idag när jag skulle hämta Alva sov hon fortfarande. Hon låg där i ett hörn på en liten madrass under en filt som en litet gosmonster som jag bara ville knycka. Till sist vaknade hon till och då smög jag in och stal henne. Alva började vinka till allihop innan hon knappt hunnit öppna ögonen. Det gör hon alltid när jag kommer och hämtar, ler stort och vinkar. I övrigt hade det gått som vanligt. Hon springer för det mesta runt själv, men när det börjar hända grejer såsom när de gör i ordning för att äta eller gå ut blir hon orolig och vill sitta i knät. Det tycker jag är okej, mer begär jag inte.
Däremot hoppas jag på att vi slipper den där magsjukan som uppenbarligen cirkulerar. Vi passar den helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar