´´¨'*//!##?`^¨¨-.

Det första Alva gjorde när hon kom hem till
mormor och morfar idag var att krypa ner och
sätta sig i deras tidningskorg.

Emma:

Nej, det är inte Alva som skriver, det är jag som svär. Utan fula ord, naturligtvis, för Alva börjar snappa upp det man säger. Och nej, jag har inte lust att ett av mitt barns första ord ska bli ett fult, de fula orden behöver hon inte lära sig hemma, de kommer hon snappa upp annorstädes ändå. Härom dagen sa jag "sh*t, sh*t, sh*t" när jag spillde vatten, och Alva svarade med "sch, sch, sch". Jag råkade nämna ett annat svärord när jag fick ett blockljus som Alva "tappade" på min fot, och då svarade hon med "aaan". Så nu är det dags att tänka på vad man säger.

Anledningen till att jag svär är att jag krupit upp i soffan och med frossa och ledvärk. Febertermometern visar på viss förhöjning av kroppstemperaturen, men jag har inte passerat 38-gradersgränsen. Än.

Idag har vi varit och matat änderna i kalmarsundsparken. Vi borde ha rånat Nilssons bageri, för det fanns inte bröd nog för att mätta 379 änder och 58 sothöns och 3 måsar. Inte i min brödpåse i alla fall. De låg i en hög på varandra och brottades om de små brödsmulorna jag försökte fördela rättvist. Hundarna som fick äran att följa med såg mest ut att vilja hjälpa till och lösa problemet med alldeles för många änder på för lite mat. Förmodligen med att reducera antalet änder. När jag berättade för Alva att vi skulle gå och mata änderna sträckte hon upp händerna och tittade undrande på dem. "Händer" och "änder" är snarlikt. Hon tyckte nog mamman var måttligt sjuk i huvudet som skulle mata händerna. Efter andmatning begav vi oss till morföräldrarna och förtärde våfflor med sylt och grädde. Lika gott som pannkakor, säger Alva. Och korv. Pannkakor, korv, köttbullar, ärtor och majs är det godaste som finns. Majskrokar står också högt på listan. Majs och ärtor kan vi inte ens servera tillsammans med annan mat, för då är det bara dem som gäller.

Nu ska jag kurera mig.