Emma:
Alva är en knäsittare på förskolan. Hon vill inte knata runt på egen hand, vill inte utforska, vill inte leka med de andra barnen. Hon vill bara sitta i en pedagogs knä, iaktta och delta från en trygg utgångspunkt. Samtidigt som jag känner mig helt förtvivlad, förstår jag henne. De minnen jag själv har från förskolan är hemska, jag var ensam och rädd, rädd för fröknarna, rädd för de andra barnen. Det är delvis en av anledningarna till att jag ville skola in Alva relativt tidigt - att hon inte skulle behöva uppleva förskolan som jag upplevde den, utan fick växa in i och vänja sig vid det sociala redan från början.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att knäsittaren finner mod och hoppar ner från knät, annars vet jag inte vad jag gör...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar