Äntligen kunde jag bege mig till Friskis och snöra på mig löpardojorna! Efter elva dagars vila - ELVA DAGAR - som jag tvingats sitta hemma för kurering, för att jag bestämt mig för att träna klokt den här gången. Visst var det tungt, men det är fantastiskt skönt att vara igång med träningen igen. Jag var dessutom fantastiskt duktig och tog det riktigt lugnt, vilket jag ska göra varje dag resten av veckan. Sen ska jag nog orka köra på ordentligt så jag kan komma i samma form som jag var innan. Nu ska jag väl inte bli mer sjuk i år.
I går när jag hämtade Alva på förskolan fick jag höra att hon somnade själv. Hon hade varit så duktig, lagt sig ner och somnat alldeles själv. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men med tanke på att pedagogerna fått ha henne sovandes i knät och inte kunnat lägga ner henne i början. Dessutom gråter hon knappt när man lämnar henne, och hon sträcker sig efter pedagogen så fort vi kommer in. Även om hon inte springer in på förskolan och skriker av lycka tror jag att hon har det ganska bra och kanske rentav tycker det är lite roligt. Annars har hon faktiskt börjat sova bättre på kvällar och nätter, och hon är inte lika gnällig. Hon har väl i och för sig blivit lite mer skeptisk mot omgivningen - hon tror att alla ska kidnappa henne från mamma.
Bengts manförkylning är ytterst lite bättre, men han är tuff och trotsar den och ska gå till jobbet i morgon ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar