Min mongoälskling

Emma:

Min älskade fästman är så dramatisk. Fick ett SMS av honom där han skrev att det var en "brutal storm" på väg. Den är väl extra brutal eftersom den kommer innehålla snö, eller?

Nåja. Född och uppvuxen som man är på det glada åttio-talet har man fått uppleva en helt annan fotografikultur än den rådande. Nu snackar jag inte så långt tillbaka som när kameran kom på 1800-talet, då man definitivt inte skulle le på kort, eftersom det var en allvarlig och kanske lite otäck grej. Nej, jag snackar alltså om eran med den analoga kameran. För er som inte minns eller inte upplevt det var man något begränsad när en kamera innehöll en fotorulle som erbjöd 24 eller 36 foton. Man tog alltså inte kort på vad som helst, alla som fotograferades skulle le och titta in i kameran. Sen skulle filmen framkallas. Det kostade multum och det var en stor grej när man äntligen, en vecka efter att man lämnat in filmen för framkallning, fick se hur korten blev. Ofta blev de åt helvete.

Jag har några kort i mitt fotoalbum från min uppväxt där allting är blågrönt. Snacka om besvikelsen vid framkallningen av den filmrullen, när man upptäcker att inte ett enda kort är vettigt.

Och det är inte så konstigt att man har två-tre kort från det första halvåret i sitt liv. Man tog ju bara kort vid födelsedagar och högtider. Typ "här sitter bebis i tomtens knä och gråter", eller "här sitter bebis i mormors knä och gråter", eller "här sitter bebis i gammelfarfars knä och gråter" - sen fick det vara nog liksom. Bengt och jag har 88 kort från BB. Inte skulle man på 80-talet slösat tre filmrullar bara på BB. Vi hade snackat om en kostnad på ungefär 400 spänn för inköp av de tre filmerna samt framkallning av dem. För fyrahundra pix på 80-talet kunde man gå och käka en trerätters med en flarra vin på en rätt skaplig restaurang. Man tog alltså inte så många kort.

I digitalkamerans era tar man kort på vad fan som helst som aldrig någonsin hade bedömts som ett vettigt fotomotiv för 30 år sedan. Dagens outfit kunde slänga sig i väggen.

Vi tar kort på bääääääbis. I synnerhet jag. Jag tar kort på allt. När bäbis ser söt ut, när bäbis gör något sött, när bäbis sover, när bäbis är vaken, dagens bäbisoutfit, men framför allt tar jag kort på bäbis när bäbis ser rolig eller konstig ut. På 80% av korten vi har tagit på Alva ser hon inte riktigt klok ut. Kort jag inte lägger ut på bloggen för då skulle folk tro att jag har ett mongobarn. Men nu kan jag inte hålla mig längre, så nu bjuder jag på lite mongobilder.