Emma:
Ända sedan vi fick tiden till ultraljudet har minuterna bara krupit fram. Tiden har aldrig gått så långsamt... En hel dag imorgon ska jag genomgå innan vi får komma till ultraljudet på torsdag. Hur ska man kunna slappna av innan man vet om allt är bra? Tänk om allt inte är bra??
Jag skulle visserligen kunna sova mig igenom morgondagen. Tror aldrig jag varit så här trött i hela mitt liv. Jag vill sova jämt. Jag skulle kunna sova jämt. Fast sömnen är allt annat än kvalitativ, så det är väl därför.
Jag binder dessutom mer vätska än någonsin. Det känns som varje millimeter av min kropp är svullen... inte bara ben och fötter, utan armar, fingrar, hals, hörselgångar... Det känns som det är jobbigare att andas till och med.
Bara gnäll. Det är ju roligt att vara gravid! Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar