söndag 3 oktober 2010

En kärleksförklaring


Emma:

Han går upp tidigt varje morgon för att hinna gå med hundarna innan han beger sig till jobbet. Han kommer hem nästan varje rast för att äta lunch med mig, och om jag inte orkar tar han hundarna en gång till - trots att jag går hemma hela dagarna. Han tar alltid hand om tvätten, bara för att det är för tungt och ansträngande för mig. Hela dagarna sliter han på jobbet, och ändå är det nästan bara han som sköter om vårt hem. Den här graviditeten har nog varit tuffare för honom än den varit för mig, och det kommer knappast bli semester när bebisen kommit.

Men det är inte för allt han gör för mig som jag älskar honom. Det är hans person, hans allt, hela hans uppenbarelse, hans goda och hans ytterst få dåliga sidor - allt det gör att jag älskar honom. Han är mannen i mitt liv och jag hoppas jag får privilegiet att alltid få leva med honom. Jag längtar så efter den dagen vi ska gifta o
ss, då vi får visa världen att vi vill höra ihop för alltid!


Jag har fått frågan; hur vet man när någon är den rätta?, och jag kan bara svara med klyschan; det känner man!. För det är så. Jag känner med hela mitt hjärta att han är den jag väntat på i hela mitt liv.

Jag kommer för alltid älska honom, i nöd och lust!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar