Emma:
Igår fick vi beskedet som får ens värld att rasa samman. De ringde från djursjukhuset och berättar att en av våra katter, Messi, har blivit påkörd och att han tyvärr redan var död när han kom in. Hur mycket man än försöker tänka att "det var ju bara en katt", hur mycket man än försöker trösta sig med att det säkert gick fort, eller att vi har ju tre kvar, så känns det som om bröstet håller på att gå sönder av sorg.
Men han var utekatt, och det här är en av nackdelarna med att ha utekatter. Fördelen, i synnerhet för Messi, var att de älskar att vara ute. När vi flyttade hit till lägenheten vi bor i nu fick katterna bli utekatter igen, och jag vet att Messi älskade det livet.
Jag är tacksam till den som tog hand om honom och åkte in till djursjukhuset med honom. Det är fantastiskt skönt att i alla fall veta vad som hänt, även om det gör ont. Och det är skönt att veta att han inte ligger död där någonstans vid en vägkant, eller riskera att själva hitta honom under en hundpromenad...
Du är saknad Messi, och kommer för alltid finnas kvar i våra hjärtan. Vi älskar dig!
Å nej vad ledsamt. De är inte "bara" katter de är en del av ens familj så förstår så väl att du sörjer. *kram*
SvaraRaderaVad tråkigt, jag är ledsen för er skull! verkligen. Våran lilla kisse är försvunnen sedan ett tag tillbaka nu och jag hoppas verkligen det är någon som tagit hand om honnom, önskar inte heller att hitta på honnom längs någon vägkant som du beskriver... Saknaden du känner, känner jag med för vår Chaplin :(
SvaraRadera