Emma:
Har precis käkat upp sista clementinen, så nu är jag lite ledsen. Det ÄR ju SÅ gott med clementiner. Jag gillar dem även nu, när de är lite sura och goda...
Idag har vi varit hos barnmorskan, goa' Jenny, och fått veta att baby Mumble fortfarande ligger i säte och att tillväxtkurvan har planats ut och blivit normal. SF-måttet låg på 37, fortfarande lite över kurvan, men som sagt, ingen onormal ökning. Vi kan alltså konstatera att Mumble hade en liten tillväxtperiod och att det nu ser "normalt" ut, även om bebis fortfarande är stor. Mitt hjärnvärde är helt värdelöst på alla plan, och hade sjunkit ytterligare. Nu är det nere på 107. Jenny berättade även, i motsats till vad jag trodde, att babyns rumpa är mindre än huvudet, så att i en sätesförlossning kommer minsta delen ut först...
Försökte ta tag i BB-väskan idag. Den är fortfarande inte packad, men väskan är utsedd och jag har lagt ner lite hygienartiklar samt parkeringspengar i den. I förvirringen verkar jag även ha packat en katt (!?). Eventuellt har hon packat ner sig själv. Det är svårt att veta, man har ju inte hjärnan med sig riktigt när man är gravid. Förmodligen hade jag tänkt mig att det är mysigt med husdjur, även på BB. Eller, som sagt, packade den sig själv utan att vara medveten om vart det skulle kunna innebära att hon hamnade.
Sorgen efter Messi finns ännu kvar, även om den har lugnat sig lite. Vår stora fina familj blev aldrig nio, nu är vi sju och blir inte åtta igen förrän baby Mumble har fötts. Knäppa katten Mattis har börjat ty sig jättemycket till oss efter Messis bortgång, han sover hos oss i sängen om natten, sover i soffan hos mig om dagarna och kryper upp hos oss i soffan på kvällarna. Och naturligtvis hänger han med på hundpromenaderna. Skrikandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar