Bengt:
Allt är upp och ner.
Den senaste dagarna har verkligen varit omtumlande.
Först fick vi ett samtal från vår barnmorska, att vi var tvungna att komma in och mäta magen igen. Sen säger hon att magen är för stor, och att vi måste göra ett extra ultraljud.
Efter ett par dagar så är på på detta ultraljud. Jag hade sett mig framför mig, ett barn som ligger där i stort sett färdig för världen. Kanske skulle vi även själva kunna se vilket kön bäbis har? Men ack så fel jag hade. Man såg ju knappt någonting på detta ultraljud. Besvikelse...
På ultraljudet så visade det sig att bäbisen inte tycker om att vara uppochner. Bäbis har inte vänt sig om, utan befinner sig som det kallas i "säte".
Så, nu har vi varit inne och försökt få bäbis vänd. Efter att barnmorskan/läkaren/vad nu hennes yrke är, mörbultat min kära fästmös mage i några minuter, så gav hon upp. Tid för kejsarsnitt är bokat. 9/11-10 blev det visst. Fast det datumet är lite suspekt enligt oss... Fortsättning följer om det.
Efter att ha övervägt de olika möjligheterna, så blev vi idag skickade till röntgen för att få veta om vi har förutsättningarna att genomföra en vanlig förlossning trots säte. Det gjorde det.
Det är stora beslut som ska tas, och jag känner mig ganska kass som inte kan hjälpa till. Visst är det vi som ska ta beslutet, men sista ordet är ändå Emmas. Men vad hon än bestämmer sig för, så står jag bakom det beslutet till 110%.
Jag har fått många pikar från min fästmö att jag bloggar alldeles för lite.
Det finns många orsaker till varför det är så, men ingen bra...
Det händer så otroligt mycket i mitt/våra liv just nu, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva...
Sen finns det så mycket att berätta, så jag orkar inte prata om det i telefonen heller.
Jag får passa på att be om ursäkt till mina syskon och föräldrar, för att jag är så dålig på att höra av mig.
Det här inlägget har tagit mig nästan en timme att skriva.
Tänk då om jag skulle gått in mer i detalj om allt som har hänt, och som jag tänker...
Jag ska försöka att bryta ner de olika händelserna i olika inlägg, med en början på nästa...
Ber om ursäkt att jag läste det första inlägget innan jag läste detta, har inte varit inne på eran blogg på ett tag då det varit fullt upp med annat, ni känner inte ens mig men att följa någons blogg så här gör att man som läsare får någon skruvad samhörighet med bloggaren fast man inte ens vet något om varandra.. Att veta att sitt barn ligger i säte är absolut omtumlande för modern och man har en massa frågor men verkar få så lite svar.. Jag gick igenom graviditeten och förlossningen själv med nummer två men hade två väninnor med mig, på 45 minuter med ilfart i ambulans så kom världens finaste till jorden, två dagar tidigare hade läkaren viktskattat henne till 2500g och skulle jag gå ytterligare 10 dagar som gravid så skulle det bli snitt.. Hon vägde dock 3045 g och det var inga problem alls under förlossningen, hennes hinner var intakta och bm, ville ta hål på dom för att skynda på det hela men läkaren gapade neeeejj då kan hon ta upp armarna över huvudet och det skulle göra förlossningen smärtsam med tanke på att det inte bara kommer ett huvud på slutet utan även två armar som ska passera ut med det.. Och jag i mitt bedövade drogade tillstånd av lustgasen var mer än villig att klämma hål ¨på hinnorna haha dom slog bort min hand sen sprack hinnsäcken och hon sprutade mekonium (barnbeck) och fostervatten på läkaren vilket jag tycket var superkul just då.. Sen kom en fot och sen en till (vilket följs åt att läkaren tar en fot/ben i taget och hjälper barnet ut) sen kom hela kroppen som en hal ål och läkaren gjorde en trestegsrotation med huvudet då min dotter lyckas ta sitt andetag fortfarande kvar i min mus så då blev det bråttom för läkaren att få ut henne men det gick också bra.. Nu är den lilla rumpfian 5 år och snart 6 månader och har två systrar varav en äldre, en yngre och sen en äldre halvbror som är min sambos som sedan tidigare, nu väntar hon med spänning på hennes första lillebror som är beräknad att komma den 21 november :) Bm har ännu inte kollat hur han ligger men det kommer bli spännande jag har lite tokiga tankar och är övertygad om att han ligger i säte.. Det är en STOR skillnad på rörelserna med ett barn som ligger i säte och som ligger med huvud neråt.. Så det är lite det jag går efter, min känsla../A
SvaraRaderaOj, vilken härlig förlossningsberättelse!! :D Vår läkare sa att det var så pass ovanligt med sätesförlossningar att hon inte trodde att jag skulle träffa på någon som hade upplevt det. Men via internet krymper ju världen ;)
SvaraRaderaVi får se hur det blir, jag ställer mig fortfarande mer positiv till en sätesförlossning än kejsarsnitt, då en operation känns mer "onaturligt"... Huvudsaken är ju förstås att bebis inte blir för stor och följer de kriterier som finns för att genomföra en vanlig förlossning.
Vi får väl se om ditt nästa blir ett "rumpbarn" det också!
/*Emma