Det sover en snyftande bebis i min famn. När hon somnade i sin säng nu på förmiddagen passade jag nämligen på att ta en långdusch. Ibland är det så fantastiskt skönt att nyttja den där tiden Alva sover på förmiddagen till något så lyxigt som att duscha. Men när jag stängde av vattnet hörde jag Alva skrika sådär argt som bara Alvisar kan. Eftersom det tar lite tid att torka sig kunde jag ju inte plocka upp henne ögonblickligen, vilket bidrog till att hon hann bli så ledsen att hon började snyfta. Och när hon börjat snyfta är det helt omöjligt att lägga ner henne i sängen igen. Så här är vi nu, och jag tillbringar den där dyrbara tiden som jag normalt kan få göra vad jag vill på, med att sitta med bebis sovande i famnen.
Igår kom kusin Elliot. Det är fascinerande att se hur Alva redan i så unga år blir så imponerad av äldre barn och allt de gör. Så imponerad blir hon inte när jag gör samma sak. Undrar varför?
Idag blir det förhoppningsvis stranden. Det är lite moln på himlen idag, så jag vet inte. Tittar jag ut genom vardagsrumsfönstret är det jättefint väder, tittar jag ut genom köksfönstret är det molnigt. Vi kör på vardagsrumsfönstervädret tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar