Emma:
Nej, hon kryper inte än. Inte framåt i alla fall, men bakåt tar hon sig till sitt stora förtret. Däremot har hon lärt sig en massa andra bra saker den här veckan!
Alva kan numera:
- vinka med handen
- resa sig mot möbler
- sätta sig upp från ryggläge
- peka med pekfingret i önskemål om färdriktning
- säga mamma - på riktigt!
Det sistnämnda är självklart viktigast. Alva har ju länge klarat av ljudkombinationen ma-ma, men i torsdags menade hon det hon sa. Hon satt i pappans famn medan jag gjorde i ordning kvällsgröten. När hon hörde min röst vaknade hon till, såg sig omkring och sa ma-ma. Vilken lycka! Tyvärr hörde inte modern själv detta mirakel, men hon är lycklig ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar