Emma:
Passar på att blogga nu när Alvisen sitter nöjd i babygymmet och suttar på ormen. Hon har precis varit mycket arg på sin mor, som varje morgon, eftersom ärmar är djävulens påfund och Alva vill inte stoppa in sina armar i de onda ärmarna. Varje morgon har vi denna kamp.
På tal om kamp så är det dags för mig att ta tag i mina kilon. De måste bort. Jag gick upp cirka 30 kg under graviditeten, jag har gått ner 20 av dem. Jag har sex kilo kvar till inskrivningsvikten och ytterligare sex kilo kvar till att se normal ut. Sporttoppen är beställd och när den anländer ska jag börja springa. Tänker börja så smått med en runda på 2 km och öka på efter hand. Kondisen är det nog sådär med, men jag räknar med att det går ganska fort att få upp flåset eftersom jag tränade ganska mycket innan graviditeten.
Jag har dessutom dragit ner på kolhydrater. Jag är av den kroppstypen som inte klarar av kolhydrater, så till de senaste två middagarna har jag ätit sallad till köttet istället för pasta. Det märkliga i historien var att min mättnadskänsla satt i hela kvällen och jag fick inget sötsug efter maten, så som jag ofta får. Kan det vara kolhydraterna som gör det? Min frukostmüsli tänker jag dock inte svika, det är så gott och jag tycker jag klarar mig länge på den. Jag tror inte på att följa en diet slaviskt, utan huvudsaken är att man gör av med mer energi än man stoppar i sig. .
Som det ser ut nu går jag ner 0,5 kg i veckan, vilket egentligen är exemplariskt om man inte vill gå upp i vikt igen. Jag ska inte banta, jag ska bara bli nyttigare och börja träna lite, sen får kroppen ta den tid den behöver för att bli av med extrakilona. Fortsätter jag i den här takten är jag tillbaka i min startvikt i slutet på augusti. Det sista jag vill att hamna på någon svältdiet...
haha jaa de kanske sitter i pälsen på dessa hårbollar =)
SvaraRaderaHär är det också kamp mot kilona, var riktigt på gång ett tag men sen har jag varit en latmask och fuskat lite väl mycke så nu står det stilla men skam den som ger sej!
Det här fixar vi =D