Emma:
Nu är vi hemma igen efter en liten trevlig tripp för att ladda upp batterierna. Bengt jobbar sin första dag på nya jobbet idag och Alva och jag är nästan helt krya. Allt börjar återgå till det normala. Alva klarar återigen av att sitta längre stunder i babysittern, så jag får fria händer till annat. Det är fantastiskt skönt!
Hon är i något jag kallar tigerfasen just nu, av den enda anledningen att de ljud hon gör hela tiden låter som gurglande "grr". Det är det enda hon säger just nu, från att ha haft ett ganska varierat vokabulär.
Nu har jag även lämnat sambo ensam med Alva två gånger och gjort stan en kortare tid. Världsrekord! Jag upplevde det dock inte så befriande som jag trodde och saknade henne inte så mycket som jag trodde jag skulle. Det där med egentid är bara en överskattad bluff. Min tid med Alva är utan tvekan den bästa tiden, all annan tid känns som en transportsträcka. Däremot uppskattar jag väldigt mycket friheten när Bengt är hemma och jag kan ta en dusch i stort sett när jag vill och hinner dricka påfyllning på kaffet utan att det blir kallt eller bränt. Det räcker gott för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar