I lördags
I söndags
Emma
Den senaste tiden har det varit svårt för Alva att komma till ro när hon ska sova. Att få henne somna i sin egen säng har varit lönlöst. Jag har fått ha henne på mitt bröst, gungandes, vaggandes och buffandes, medan Alva gråtit och klagat om vartannat. Så kom helgen. Alvas far är hemma och hjälper till. Och Alva somnar, pang bom, precis som när hon var nyfödd och kunde somna överallt. Gång på gång på gång.
Spekulationerna om varför haglar. Jag hade teorier om att hon kanske inte känner sig lika trygg hos mig som hos sin pappa, att jag kanske luktar för mycket mat så att det stör henne, att hon tycker pappan är så tråkig att hon lika gärna kunde sova när hon är hos honom, att hon älskar sin pappa mer än sin mamma, kanske tvärtom...
Men jag knäckte koden. Alva vill ligga i famnen och lyssna på musik, ganska högt. Då somnar hon. Just nu somnade hon till Type O Negative's September Sun (en av tidernas bästa låt!). Tjejen har musiksmak.
Sen kan man dra av musiken och lägga henne i hennes egna säng. Och hon fortsätter att sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar