Sömntjat

Emma:

Sitter i soffan och njuter av en härlig kopp kaffe latte, som jag längtat så mycket efter under graviditeten. Det var lika gott som jag föreställt mig. Alva kör sin favorit: somna i min famn och vakna och gnälla så fort jag lägger ner henne. Jag får blogga med en hand. Det ger tid för eftertanke, samt att jag hinner glömma vad jag skulle skriva om.

Hur som helst, numera står tv:n på i bakgrunden mest hela dagarna. Mest för att bryta tystnaden men också för att underhålla. Den här veckan har det varit sömntema på tv4 och människor med sömnproblem har intervjuats tillsammans med sömnforskare och annat löst folk som säger sig veta allt om sömn. Människor intervjuas på stan och häpnadsväckande många stackars mammor beklagar sig över att de inte fått sova en endaste hel natt ostört sedan deras barn föddes. Jag förstår att det är jobbigt, men att kalla det sömnproblem är väl att gå lite väl långt? Problem blir det väl inte förrän man blir väckt av sitt barn och faktiskt inte kan somna om?

Jag har visserligen bara varit mamma i en månad, men jag har definitivt inte fått sova en hel natt sedan Alva föddes. Det är inte hela världen för jag har lätt för att somna om. Det kan vara lite irriterande att en liten fjant ska bestämma när jag får sova eller inte, men jag förlåter henne, hon är ju så fin. Men jag lider verkligen med de föräldrar som inte kan somna om när de blivit väckta, i synnerhet när man har ett jobb man ska gå till dagen efter.

För övrigt är Alva sjukt söt när hon mornar. Hon sträcker på sig och gnyr lite med hes röst. Tänk att man kan älska ett litet liv så mycket!?