Oro...

Bengt:

Jag kan inte mer än hålla med mamma Emma.
Oron är brutal!
I stort sett hela Emmas lista kan jag skriva under på, förutom punkterna med aptiten och kaffet.
Jag äter fortfarande som en halv häst, även om jag ibland kan glömma av att äta helt...
Jag har ju som Emma redan berättat börjat jobba igen, och det innebär ju ungefär 10st koppar kaffe på en bra dag. Trots att kaffet på jobbet smakar krossad asfalt.

Ta inte illa upp nu kära arbetskolleger, men för tillfället hatar jag mitt jobb.
Inte för att jag inte trivs på jobbet, för det gör jag verkligen, utan för att jag måste lämna hemmet.
Igår var det första dagen på jobbet EA (Efter Alva) och det gjorde verkligen ont i hela hjärtat att åka hemifrån. Det blir inte värre än så här tänkte jag.
GLÖM DET!!!
Idag gjorde det ännu ondare. Alva verkar lite krasslig, och oron ökade ännu mer. Och inte får man vara hemma och oroa sig, utan jag måste iväg till en stenugn och jobba i 11timmar...
Man blir ju nästan en samhällsfara när huvudet är hemma och kroppen på jobbet.
Men nu ska jag vara ledig i två dagar, och det ska bli helt underbart skönt att få vara hemma med min underbara familj.