Emma:
Vet inte var tiden tar vägen riktigt, men den rinner iväg. Pappa Bengt har gått tillbaka till jobbet, så nu får Alva och jag klara oss själva här hemma. Det går ganska bra, men i natt har Alva varit snorig och idag tycker jag hon känns varm. Vi har ingen febertermometer här hemma, så det ska Bengt köpa på vägen hem från jobbet. Tills dess kan jag bara sitta och spekulera i huruvida hon är döende eller inte. Mitt hjärta håller på att gå sönder av oro, även om hon inte varit snorig under dagen...
Hon har dessutom fått ansiktet fullt av små knottror, som enligt google är något slags hormonutslag. Fast i min värld kan det vara vad som helst. Hon kan ha en livsfarlig hudsjukdom också. Tur att vi ska till BVC på torsdag, så jag kan få fråga om allt. Som sagt, jag håller på att gå sönder av oro.
Undrar för övrigt varför jag har så mycket sovbilder på henne. Kan det vara för att hon sover i stort sett hela tiden? Sover hon för mycket, kanske?
Min oroslista (varsågoda att skratta åt mig, ni vana småbarnsföräldrar):
- Att hon inte äter eller får i sig tillräckligt mycket. Ibland får jag fortfarande väcka henne på nätterna för att hon ska få i sig lite mat. Äter hon för sällan? För lite i taget? Får hon i sig tillräckligt med mjölk? Har hon rätt sugteknik??
- Utslagen i ansiktet. Är hon allergisk mot något?
- Ibland skriker hon utan känd orsak. Har hon ont? Håller hon på att få kolik?
- Sover hon för mycket? Kan det bero på att hon får i sig för lite mat? Eller är hon sjuk?
- Hon kändes lite varm förut, kan hon ha feber?
- Jag har förlorat min aptit och har svårt att äta ordentligt - innebär detta att Alva inte får i sig den näring hon behöver?
- Jag dricker två koppar kaffe om dagen, är detta för mycket? Det är ju så sjukt gott med kaffe, och jag har inte druckit det på nio månader, vill inte tvingas avstå från det ytterligare. Fast för Alvas skull gör jag vad som helst, förstås...
Om femton år ser nog oroslistan annorlunda ut... men oron finns nog kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar