Vecka 37 +3

Alva hjälper till att skotta fram bilen

Emma:

Imorgon slår jag mitt personliga rekord i graviditetslängd. Låter förmodligen mer spännande än vad det är, men Alva föddes i v. 37 +4. Vattnet gick cirka halv tre på eftermiddagen och tio över sju på kvällen var hon ute. Det var en tisdag. Jag hade ätit ett paket nudlar till lunch och skrivit ett långt inlägg om hur jag förlikat mig med att vara tjock. Andra blogginlägg från samma tidsperiod vittnar om längtan efter att få äta och dricka vad jag vill och hur nervösa både jag och Bengt började bli inför litens nedkomst. Tiderna förändras, ändå är känslorna lite desamma. Jag oroar mig för hur det ska bli med två barn i familjen, oroar mig för hur jag ska ha tid för båda och hur mitt hjärta ska klara av att älska två barn utan att spricka.

Jag längtar efter att få äta det jag vill, dricka det jag vill och att mat återigen smakar som den ska. Jag längtar efter att få gå ner i vikt istället för upp och att bli rörligare och rörligare för varje dag istället för tvärtom.

Jag kan erkänna att jag är lite besviken över att lillebror låter vänta på sig, samtidigt som jag föredrar det planerade kejsarsnittet framför ett akutsnitt. Det blir bra tidsmässigt på alla sätt, den 21:e.

Nåväl. I morse satte sig Alva upp i sängen när Bengt kom och väckte henne och sa: "Alva skola". Lilla snuttan har längtat hela helgen efter att få gå till förskolan. När hon kommer dit kastar hon av sig ytterkläderna och springer in. Det är knappt så hon har tid att vinka hejdå. Idag har hon dansat och målat med kompisarna OlleTuvaMeja. Ibland får visst Anton vara med på ett hörn.

Vår bil har fått på sig vinterskrud och imorgon ställs den på igen. Vi har saknat den lite. Ska bli skönt att kunna åka bil till förlossning, BHV och affären, det behövs i dessa tider. BB-väskan är dock inte färdigpackad. Får nog ta tag i det imorgon, det börjar ju närma sig...