Emma:
Lillebror går i sin systers fotspår. Han ligger förvisso rättvänd men bedömdes på tillväxtultraljudet hinna bli så pass stor att kejsarsnitt är den bästa utvägen. Jag som hade sett fram emot ett normalt förlossningsarbete, får nu ännu en gång acceptera att smärtan kommer att komma efter att barnet har fötts och att den kommer vara hundra resor värre. Varför lillebror blir så stor är en gåta, jag har haft jättebra blodsockervärden och inte fuskat mer än lite vanlig läsk och glass på nyårsafton. Kanske ligger det genetiskt i kombination med förhöjda sockervärden?
Nåväl, skriv ned 21:a januari i kalendern, så får vi hoppas på att det i alla fall inte blir ett akutsnitt innan dess. Snittet kommer ju att ske i v 38+3, och Alva kom ju ut i v 37+4. Det blir alltså ett snitt oavsett lillebror kan vänta eller inte. Jag har försökt hitta info om varför det är så, det är ju många som har fött en fyrakilosbebis vaginalt. Det enda jag kan hitta är att risken för livmoderruptur ökar om man genomgått ett ks och att nästa barn beräknas vara stort. Det vill vi ju inte vara med om!
Det finns ju inga garantier för att man skulle fått en normal förlossning ändå. Det kan ju lika gärna ha blivit andra komplikationer och andra omständigheter. Det är visst så när det kommer till barnafödande, di där ungarna verkar vilja göra lite som de själva vill. Det är fantastiskt vilket makt naturen har över oss ändå! Vi får se det positiva i att ha ett datum för nedkomsten och att det datumet infaller precis efter att hemtentan ska vara inne. På så sätt hinner jag färdigt den här terminen och blir redo att hoppa på nästa när jag väl har landat lite. Så lillebror, stanna därinne till den 21:a nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar