Emma:
Magen börjar kännas som en egen individ, som om den fått ett eget liv och sitter utanpå min kropp. Den är numera gigantisk och extremt knölig för det sticker upp rumpor, knän och fötter lite överallt. Dessutom rör den sig som om den hade ett eget liv. Jag känner mig ofantligt stor. Just som jag trodde att jag inte kunde bli så mycket större så blev jag det. Mycket större. Jag känner mig ändå ganska smidig än så länge, så länge jag inte försöker ta på mig skorna, resa mig från golvet eller kliva upp ur soffan. Jag sitter längre och längre ut på köksbänken för att slippa tränga in mig och magen bakom köksbordet. Ändå kan jag faktiskt ta på mig stödstrumporna själv, och foglossningen känns inte alls så intensiv denna graviditet.
Hittills har jag gått upp 18kg, vilket är väääääldigt mycket, men långt ifrån de 30 kg jag gick upp när jag väntade Alva. Det tar sig! Även om det förmodligen beror på att jag inte mår så illa den här gången.
Idag är det 25 dagar kvar till BF. Jag har medicin för nio dagar till. Är jag alltför optimistisk ifall jag tror att jag ska klara mig utan? Jag har ju lergigan som jag kan ta istället, men jag vill ju inte gå utan ondansetron i två hela veckor...
Vi får se. Nu ska jag och eventuellt också magen sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar