En vecka kvar...

Emma:
Nu är det tungt. Nu är jag trött på att vara gravid. Jag vet att det bara är en vecka kvar, men det känns som en evighet tills dess. Lillebror är så bufflig därinne att jag ibland skriker högt av smärta när han sparkar. Magen väger kilon och är otympligt hård av sammandragningar. Jag längtar efter att få äta socker och annat som jag brukar tycka är gott men inte gillat under graviditeten. Jag har inte kunnat äta tacos eller kebab eftersom det ger mig grym halsbränna.

Gnäll, gnäll.

Alva är på strålande humör, trots att hon får vara hemma från sin älskade förskola. Vi har fått en massa kläder av kusinerna som sorterats ut och några har lagts i Alvas byrålåda. Lite tröjor i blått och grönt. Något Alva upptäckte. Hon höll upp den blå tröjan framför sig. "Olles töja" konstaterade hon och lade ur alla blå och gröna tröjor. Olles kläder ska visst inte ligga i Alvas byrålåda. Förmodligen påminde kläderna om Olles, han har väl mycket blått på sig... Däremot gick tröjorna med biltryck hem och skulle användas omedelbart. Det börjar bli noga det där med vad man har på sig...