Emma:
OM vi skulle få för oss att skaffa ett tredje barn kan jag bara glömma att få uppleva en vanlig förlossning. Efter två snitt är risken för livmoderruptur alltför stor vid en tredje förlossning. Det är med vedmod jag måste acceptera detta faktum, varför det är så viktigt för mig vet jag inte, känns som om jag står utanför gemenskapen. Att det är lite mesigt och som en genväg att föda genom operation. Fick lite tröst i måndags när jag tittade på doctors på BB där det av en ren tillfällighet diskuterades vad som "gör mest ont", kejsarsnitt eller vaginal förlossning. Såhär listade dem det efter vad som kräver mest smärtstillande och har längst konvalesens:
1. Ur-akut kejsarsnitt, där mamman sövs ned och ingreppet innebär att man gör två snitt för att få ut bebis snabbt
2. Vaginal förlossning där mamman spricker ända upp i ändtarmen
3. Akut eller planerat kejsarsnitt
4. Vanlig vaginal förlossning där mamman inte spricker alls alternativt där inga tarmar omfattas av rupturen
Det känns skönt att veta att det ena inte är värre än det andra. För min del i alla fall. Sen har ju jag fått uppleva krystvärkar och en flera dagar lång latensfas med smärtsamma värkar, som så många andra.
En barnmorska på BB och jag diskuterade det här med varför vissa kvinnor är halvdöda efter ett kejsarsnitt och varför andra är uppe på benen redan efter några timmar. Hon tyckte det var lite fascinerande att jag vid ena snittet hör till den ena gruppen kvinnor och vid det andra snittet den andra gruppen kvinnor.
Förväntan, gott bemötande, bra smärtstillande, mindre och färre rädslor och i det stora hela en mycket trevligare upplevelse. Vid första snittet opererades jag, vid det andra snittet födde jag barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar