Det är tentaplugg på hög nivå här hemma, och bloggen har faktiskt prioriterats bort. Halvt om halvt, i alla fall, några inlägg kommer det bli under veckan. Kanske inte så många, men någon paus behöver man väl ta i bland. Jag tror man tänker bättre då. Min hjärna går på högvarv och jag känner mig stundtals helt oförmögen att tänka...
Nåväl, jag har tidigare nämnt vilken fantastisk fas Alva är inne i just nu, och det är värt att nämna igen. Det krossas mamma- och pappahjärtan till höger och vänster här hemma - det är som om allt hon gör är alldeles hjärtskärande sött. Idag till exempel gick vi igenom några av de där klädpåsarna vi fått, och modelejonet Alva var i sitt esse. Ett tag sprang hon runt i en alldeles för stor jacka, alldeles för stora skor och vintermössa här hemma. Ganska snart bytte hon om till en kinesisk blus utanpå sin tröja, med en lite för stor jeanskjol utanpå byxorna - även det i sina alldeles för stora skor. Eller i morse, när hon springer fram till ytterdörren, knackar på och säger "gung, gung", då tyckte Alva nämligen det var dags att gå till lekparken och gunga. För att gunga, det älskar hon lite mer än allt annat. I går när hon följde med på hundpromenaden och vi gick nedanför Lindöskolan fick hon syn på gungorna och satte av i full fart mot dem. Sedan stod hon en stund och skrek, grät, pekade och ropade "gung, gung" och ryckte i staketet. Mammahjärtat vek sig och lyfte över henne. Det fanns bara gungor för stora barn vilket innebar att Alva fick sitta i mitt knä och gunga. Inte då, det dög inte, gunga själv skulle man göra.
Annars är hon alldeles fantastiskt söt när hon sitter på hällen till öppna spisen, säger "mamma" eller "pappa" och klappar på hällen bredvid sig. Då ska vi komma och sitta hos henne. Och nu kan hon dricka ur glas själv, både mjölk och vatten, det är fantastiskt sött. I viss mån kan hon även hälla upp själv, även om hon inte verkar tycka det är så noga om vattnet kommer i eller utanför glaset. När hon är törstig pekar hon på vattenkranen eller räcker fram ett glas och säger "sch, sch". Sött! Hon äter jättebra själv, både med gaffel och sked, och det är ytterst sällan hon tar fingrarna till hjälp. Hon är galen i smör, och skulle hon få skulle hon sitta och käka smör ur smörpaketet med sked. Vi får gömma smörpaketet för att slippa konflikter. Liksom ketchupen, Bengt får hälla på ketchup på sina mackisar i lönndom för att Alva inte ska bli tokig, för får hon syn på den ska hon äta upp halva ketchupflaskan.
Det blev ett långt inlägg, det här. Det är för att ni ska ha något att läsa till jag hinner blogga nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar