Emma:
Alva är krasslig. Hon hostar tjockt slem, på gränsen till febrig och har fått rosiga kinder och haka (hakor?). I hennes föräldrars värld betyder detta att hon har svåra andningsbesvär, håller på att hosta upp lungorna och har nästan 40 grader feber.
Det gör fantastiskt ont i en när ens lilla hjärta rosslar, hostar och piper. Jag vill ta hennes smärta och sjukdomar åt henne, jag vill skydda henne från allt ont i världen. Men nu sitter jag här, helt lamslagen, med en sovande liten sårbar snuttis på magen, och kan inte göra någonting alls åt hennes smärta.. Vi var på barnakuten igår, för säkerhets skull, eftersom hon hade lite svårt att andas på grund av slemmet. Barnläkaren var märklig. De två barnläkare jag mött hittills på BVC och nu barnakuten har varit riktigt skumma tomtar. Tomten igår var dessutom förkyld. Sånt gör mig förbannad. Ska han ta i mitt redan sjuka barn med nedsatt immunförsvar? Bannar mig själv för att jag var feg och inte sa något. Men inne i huvudet gav jag honom en ordentlig utskällning. Det kan han ha, idioten.
Nåja, allt såg bra ut med Alva. Hon var lite svullen i halsen (i en förälders värld betyder detta att hon är helt igensvullen i halsen och varken kan andas eller svälja).
Idag hann jag dricka en halv kopp kaffe innan Alva somnade på min mage. Men jag har varken hunnit sätta in linserna eller borstat tänderna, fast klockan är halv ett. Nåja, huvudsaken är att hon sover så att hon kan må bra igen. Förhoppningsvis kommer hennes mormor och morfar idag också, så jag kan ta hundpromenaden utan att släpa med mig lilltösen ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar