Min stora tjej

Emma:

Jag fick bebis och Bengt fick barn. Låter kanske märkligt, men sant är det. Jag gick hela graviditeten och förberedde mig på att få en liten hjälplös bebis, medan Bengt förberedde sig för att få ett barn. Det är inte konstigt det blir tilt i huvudet på mig när vår bebis blir större och större och mindre hjälplös för varje dag. Hon växer så fort och hela tiden tycker jag hon lär sig nya saker. Varje kväll tänker jag på hur snabbt det gått en ny dag med Alva som jag aldrig någonsin kommer få tillbaka. Jag får inte tänka så, jag kommer bara bli deprimerad om jag fortsätter tänka så.

För det är ett faktum, att min redan så stora tjej kommer bli större, och det är något jag borde applådera, inte motarbeta.

Så hädanefter har jag bestämt mig för att jubla istället för att gråta när jag står och viker ihop kläder Alva vuxit ur. Jag ska jubla istället för att gråta när jag sitter och tittar på filmklipp från när hon bara var några veckor gammal. Det ska jag. Från och med i morgon ska jag börja med det.

Nu ska jag hämta ett gäng näsdukar och kolla på gamla filmklipp och bilder. Och tjuta som aldrig förr.