Håret på öronen är borta i alla fall... och på huvudet också...
Alva är mycket piggare idag, hon är fortfarande snorig och hostig, men just nu ligger hon på mage och ålar sig. Hon har förflyttat sig nästan 1 decimeter framåt på en halvtimme. Jag börjar känna igen min glada lilla snuttis igen (bara för jag sa det började hon gråta). Hon blir lite frustrerad när hon ligger på mage och vill komma åt gosedjuren jag lagt fram.
Nu ska jag försöka klara av omställningen igen, nu när hon börjar bli mer självständig. När hon var sjuk ville hon inte längre sitta i varken babysitter eller ligga i babygymmet. Jag kan inte rå för att jag mitt i misären tyckte det var lite mysigt när hon behövde mig så mycket igen. Samtidigt är det ju naturligtvis väldigt skönt att få lite frihet och kunna göra något annat än att sitta fast med ett litet plåster på magen.
Å andra sidan har jag fått feber igen, så man orkar väl inte hitta på så mycket ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar