Natten till idag har kantats av gråt och närhetsbehov och när gryningen kom förstod vi varför; liten har blivit förkyld. Bengt var ju sjuk förra veckan, men Alva och jag hade inte fått det så vi trodde faran var över. Inte då! Trots alvedon och näsdroppar har kvällen krävt sin man, till sist gav Bengt och jag upp och gick och la oss. Nu får vi väl sova i skift, för att kunna ta hand om henne.
Men trots att Alva varit snorig och hängig har vi haft en underbar söndag. Alva har varit vid gott mod!
Och vet ni vad man gör när ungen vägrar potatis, trots att man mosat in god sås i den och matar med sked? Jo, man sätter henne i knät med en gaffel i handen, sen äter hon alldeles själv, som om hon inte gjort något aa n annat! Det smög sig nog in en tår i både min och Bengts ögonvrå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar