Visste ni hur fantastiskt underbart det är att ha barn? Jag anade inte det innan jag faktiskt fick äran att ta hand om ett, man går fortfarande, ett år efter att hon föddes, som på rosa moln av lycka att få ha en så fantastisk varelse i sitt liv. Det är värt varenda vakentimma nattetid, inte ens när Alva kör gnäll-VM tänker man tanken att det skulle vara jobbigt. Ibland önskar man ju naturligtvis att man skulle få sova när man är sådär grymt trött och Alva kommer på att hon nog ska vara vaken en stund, men ändå längtar man inte tillbaka till tiden före Alva.
Och visst ser man framåt mot de där fredagarna då hon mer aktivt njuter av fredagskvällen! Förvisso äter hon fredagsgott med oss, tacos, hamburgare, pizza, eller vad det nu blir. Hamburgare älskar hon. Och korv. Korv är fantastiskt gott, säger hon. Idag åt hon pyttipanna med stekt ägg och majs till lunch, det var också fantastiskt gott. Annars är hon tokig i clementiner, sådär aggressivt tokig i clementiner att man inte kan äta en när hon är vaken utan att dela med sig. Frukt är gott, säger Alva. Man i och för sig inte äta någonting utan att dela med sig till Alva, ibland har det blivit så att Alva inte fått samma mat som oss, och då pekar hon uppfordrande på våra tallrikar tills vi delar med oss. "Äh! Äh" gastar hon. Det gör hon alltid när hon vill ha något, till skillnad från när hon undrar var vi är, då gastar hon nåt som låter som "Va? Va?" eller "Ah"
Det börjar fungera att gå med henne i vagnen igen, efter om hon tröttnar om det blir alldeles för länge. Vi brukar gå nedanför Lindöskolan när vi går med hundarna och tittar på lastbilar, änder och lekande barn. Jätteroligt, tycker Alva. När vintern kommer ska vi ta med oss bröd till änderna och ge dem.
Nu är det städat, handlat och fixat här hemma, nästan så jag kan ta fredagkväll redan nu... Bengt tyckte det var en bra idé att få någon slags maginfluensa inatt, så han kör på det spåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar