Periodvis har jag väldigt svårt att koppla av. Det här är en sån period. Jag vill ha något för händerna hela tiden, något projekt, något att göra, något som ska göras och nyttigt ska det vara. Det är mycket att fixa med inför julen, städ- och att-göra-listan är lång. Evighetslång till en början, tyckte jag, men nu har den börjat krympa. Vi har hunnit med mycket och vi har planerat väl så att dagen innan julafton inte ska bli sådär tokstressig som den ändå tenderar att bli. Det är så mycket man ska göra just den dagen; julpynta, ta in och klä granen, slå in de sista julklapparna, griljera skinkan... i vanliga fall brukar jag även ha städning på schemat den dagen, men jag tar den på torsdag istället.
Insåg just hur ofantligt ointressant mitt inlägg blev. För att komma till kritan skulle jag bara säga att jag har svårt att komma till ro och känner en viss oro inför julhelgen. Julafton är ju alltid roligt, men dagarna därpå tenderar bli väldigt långa. Nu är man så gammal att julklapparna sällan är av sådan sort att man kan leka med dem. I år kan man förvisso leka med Alvas julklappar, jag ser i synnerhet fram emot allt Duplo hon ska få, tänk vad mycket roliga grejer man kan bygga! Hon ska få ett gungdjur också. Det visade sig att det var en bra julklapp, för när vi var på Ikea sist satt hon i en evighet på den där gungälgen och vickade fram och tillbaka. Kartongen med gungdjuret i står inne i sovrummet med en bild på sidan, dit går hon flera gånger om dagen, pekar på bilden och morrar.
Vi har i alla fall hunnit med en skogspromenad nu på morgonen. Peija och Cherry har apporterat pinne. Eller, Peija apporterar, Cherry är alldeles för lat för att komma tillbaka med pinnen. Det får Peija göra, så står Cherry kvar där trettio meter bort och har försprång inför nästa kast. Rottweiler, säger jag bara.
Nä, nu ska jag ta och hitta på något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar