Det har väl inte undgått någon att det har blivit ett svenskt litteraturpris i år. Jag måste medge att Tranströmer inte är en av mina favoriter, men visst kan han skriva vackert!?
Blåsipporna
Att förtrollas - ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. "Karriär" - ovidkommande! "Makt" och "publicitet" - löjeväckande" De ställde visst till med stor mottagning upp i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh. Högt i tak - över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.Märkligt, i samma stund jag skriver inlägget sitter Schulman och läser Tranströmer i TV4. Fast han läste "Espresso".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar