Det blev en cykeltur ner till gästhamnen igår, och ett vackert litet skepp puttrade in och lade sig vid kajkanten. Det var mycket fräschare än sist jag såg det, lyste alldeles vitt utan rostfläckar. Alva tyckte det var lite konstigt när det kom en båt på vattnet lastad med pappan. På hemvägen tog hon en power nap i cykelsitsen. Kanske är det därför pappan får sovmorgon idag, klockan är tjugo i sju och de ligger och sover fortfarande. Inte populärt ur min synpunkt, för jag hade ju velat träffa min dotter lite innan jag åker iväg på min första VFU-dag. Det gör ont i magen när jag tänker på att jag ska vara borta från henne 35 timmar varje vecka. Känner mig inte ett dugg förberedd...
Usch ja. Förhoppningsvis går de här fyra veckorna fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar