Alva är blå och gul. Inte bara svensk alltså, utan ansiktet är i olika toner gult och blått. Hon har blivit helt blåslagen, alldeles på egen hand, under flera olika tillfällen. En bula här, en bula där och en allmän käftsmäll mot soffbordet som hon välte rakt in i under lördagskvällen. Det blir mycket trillande när man är trött och har passerat läggningsdags med timmar.
Alva har sprungit efter kusin William den äldre (hon har två Williamkusiner) runt runt här hemma hela helgen. William är hennes stora idol. Det är alldeles fantastiskt att se hur roligt Alva tyckte det är med sina kusiner, och nu kommande helg ska hon få träffa allihop på pappans sida igen. Dessvärre innebär detta att vi ska åka 100 mil tur och retur, vilket Alva troligtvis inte kommer tycka är alltför roligt. Vi tänkte åka på torsdagskvällen för att i alla fall tima in det med Alvas kvällsömn. Hem blir det svårare. Har vi otur så blir det skrikfest den här gången också. Jag ska dock försöka vara mer förberedd och se till att ha en fulladdad telefon när vi sätter oss i bilen, så man kan köra Youtube för henne i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar