onsdag 22 september 2010

Arbeitsmitteilung


Emma:

Idag gjorde jag Sverige en tjänst och ställde mig till arbetsmarknadens förfogande. Jag har ju känt mig så mycket piggare och bättre på sista tiden att jag tyckte det var överflödigt med fortsatt sjukskrivning. Det tog nästan två timmar att skriva in sig på arbetsförmedligen, och kändes smått överflödigt med tanke på att jag bara kommer vara arbetslös i fyra veckor, sen ska jag börja jobba på att vara mamma.

När jag kom hem firade jag med att kräkas.

Hundarna firade dagen med att ta sig upp på diskbänken och käka upp det sista av äppelkakan jag bakade igår. De tyckte nog om den, för sockerkaksformen har aldrig sett så ren ut som den gjorde nu när jag kom hem och gjorde upptäckten. Jag firade med att värma en kanelbulle i micron istället. Kanelbullar är gott. De kommer nog vara slut innan Mumble behagar födas, så det blir nog att baka fler. Hade tänkt att baka muffins idag och frysa in också, men det får nog bli en annan dag. Känner mig inte helt hundra efter kräkningarna. Vi får väl se om jag inte behöver sjukskriva mig igen...

Glykosbelastningen är uppskjuten till på fredag. Den skulle visst ta över två timmar (jisses), så jag skulle inte hinna med mötet med kuratorn klockan tio om jag gick på glykosbelastningen halv nio. Jag begriper inte hur jag ska fixa det, men jag försöker vara positivt inställd. Jag kommer förmooooodligen kräkas upp sockerlösningen, eftersom jag inte ens kan ta en lergigan på morgonen. Primperanet kommer nog inte räcka till för att klara svälten. Nåja, vi får väl försöka, för bebis skull.

Jag begriper inte varför de inte bara kan göra ett tillväxtultraljud istället, för att kolla om Mumble är "för" stor. Jag begriper inte heller varför de inte kan ta ett långtidsblodsockerprov istället, som de gör med alla andra misstänkta diabetiker, istället för att tvinga mig göra den där fördömda glykosbelastningen. Jag menar, jag hade ju faktiskt bra blodsockervärde sist. Och mitt sf-mått ligger ju inte långt över normalkurvan heller. Jag har ju en ganska stadig utveckling på sf-måttet, med en cm per vecka. Det har jag haft sedan de började mäta.

Ibland förstår jag faktiskt ingenting. Jag är nog för intelligent för denna värld...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar