Bengt:Enligt barnmorskan så har vi bara 65 dagar kvar. 9veckor...
Till utsatt datum då såklart. Säkert går vi över tiden också...
Livet som gravid är då verkligen inte lätt.
Emma har ondare än någonsin, och verkar efter nattens bravader även må sämre än någonsin...
Fortsätter det så här, blir det en tripp till sjukhuset snart igen.
Jag börjar få stora nojjan också...
Kommer bebben att må bra?
Är allt inköpt?
Är lägenheten klar?
Har vi varit på alla möten?
Är jag redo?
Har du värkar???
Men det är visst fullt normalt har jag läst...
Jag trivs förvånansvärt bra på jobbet. Jag trodde det skulle bli svårt att komma tillbaks, efter att ha jobbat på i skolans värld ett tag, men jag trivs.
Det gick en dokumentär på TV häromdagen. Där intervjuade de en gammal fångvaktare och en nyare variant av honom. Och han sade att han var tryggare inne på fängelset, än vad han är när han går hem en lördagskväll efter krogen...
Det var bra sagt tycker jag, och jag kan nog hålla med honom lite...
Apropå min kära fästmös förra inlägg, så hade jag en liten incident med just den lilla gulröda katten på vår kvällspromenad igår.
Jag gick ut med hundarna, men var först tvungen att gå en liten omväg för att slänga soporna.
Mattis tyckte det tog alldeles för lång tid, så han lade sig ner på cykelbanan för att demonstrera sitt misstycke.
Då kommer det ett tonårspubertetsarsel cyklandes, med sin puckade flickvän på pakethållaren.
Han cyklar ganska fort, och gör en så kallad "närmis" på Mattis. Jag hoppas i alla fall att det var det han gjorde. För jag vill inte tro att arslet försökte köra över honom...
Jag skrek några väl valda ord till idioten och hans pucko, och fortsatte vår promenad.
Resten av promenaden gick jag och funderade på vad som faktiskt hade hänt om pubertetsarslet hade vänt cykeln och kommit tillbaks, som jag så snällt bad honom att göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar