Det är inte bara vi människor som uppskattar balkongen...Idag är det nästan ett år sedan vi var bestämde oss för att flytta. Igen. Vi hade bara bott på storgatan i ett år, i en av de finaste lägenheterna jag någonsin sett. Vita väggar och trägolv i hela lägenheten, etage, centralt, helt nyrenoverad... Ändå ville vi flytta. Jag var gravid då, och på något sätt kunde vi inte riktigt se en framtid där. Varför vet jag inte, för lägenheten var ju jättefin. Kanske inte ultimat för ett barn, med trappan och så, med det hade ju gått. Jag saknade visserligen balkong, möjligheten att få lite frisk luft utan att behöva gå tre trappor ner. Med min hyperemesis kände jag mig som en fånge i mitt eget hem.
Så vi började leta lägenhet. Igen. Bengt var och tittade på massor av lägenheter, jag orkade inte följa med, men Bengt tog kort och visade för mig när han kom hem. Vi bestämde oss för en av lägenheterna ute i Funkabo, fast vi skulle kolla på en till på Norrgårdssgärdet innan vi tackade ja till den. Vi sa att den på Norrgårdsgärdet skulle behöva vara outstanding om vi skulle ta den istället för den i Funkabo.
Och det var den. Den var charmig med gammal planlösning, märkligt fördelade kvadrat, lite sliten och köket original från 60-talet. Snart har vi bott här i ett år, och vi funderar inte på att flytta. Jag kan se många år framför mig i den. Jag kan se hur Alva och jag står och bakar i köket, hur vi njuter av sommarkvällar på balkongen, hur familjen sitter och värmer sig framför öppna spisen när snön virvlar utanför... Det är här vi ska bo, vår lilla familj. Det är ett hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar