Emma:
Idag var Bengt och jag på vårt första luciafirande i egenskap som föräldrar. Vi var nästan lika hänförda av hur fin Alva blev i sitt lucianattlinne med glitter i håret, som hon själv blev. När vi fått på henne utstyrseln stod hon nämligen tryckt mot spegeln och beundrade sig själv. Hon var den enda tärnan på luciafirandet, en annan flicka var lucia och resten var tomtar eller pepparkaksgummor/gubbar. Alva sjöng inte, hon satt bara där i en pedagogs knä med kompisen Meja bredvid sig och såg bara förundrad ut över den märkliga situationen. Ofta kollade hon på mig och Bengt, jag log och vinkade men fick ingen direkt respons. Hon applåderade vid slutet av varje sång, hon fick det att funka fastän hon hade sitt tärneljus i handen. Även om hon inte sjöng är jag glad att hon var med framme bland de andra barnen hela tiden. Och efteråt, när vi drack glögg och åt pepparkakor lossnade det och busade och lekte som vanligt igen.
Imorgon ska vi ha en mamma-dotterdag. Vad vi ska göra vet jag inte riktigt, men det blir nog ganska lugnt med tanke på hur jag mår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar