Med det här inlägget har vi skrivit 600 inlägg totalt i den här bloggen. Ömsom kvalitativt, ömsom kvantitativt. Det är roligt att ha bloggen, jag har alltid haft en behov av att skriva av mig, samtidigt som jag skapar ett slags interaktivt fotoalbum för Alva. Hela hennes liv dokumenteras, steg för steg. Något som en del hävdar är negativt, själv tror jag att det är positivt. Motståndarna till barnbloggar menar att det kan skada barn för livet, att de kommer få svårt att få anställning och så vidare. Det hävdas även att barnen blir exponerade på Internet mot sin vilja. Vilket är delvis sant, även om jag skulle fråga Alva om jag fick publicera bilder på henne på Internet skulle hon inte begripa innebörden av det, än mindre förstå konsekvenserna av det. Och det gör varken jag eller någon annan heller, det går inte att förutse om det är bra eller dåligt när ett barns liv exponeras så här på Internet. Kanske gör jag helt fel och gör ett misstag som bloggar om Alva.
Ändå tror jag att jag gör Alva en tjänst. Jag tror att hennes nära och kära som bor långt bort känner att de är
en del av Alvas liv även om de inte träffas dagligen. Och så dokumenterar jag för min egen skull, precis som i en dagbok, fast det finns inga hemligheter i min. Dem håller jag för mig själv. Jag skriver ingenting som jag tror kan skada mig och min familj.
Kanske kommer bloggen en dag raderas och försvinna ut i ingenting, sådär som bara kan hända på Internet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar