Inte riktigt Piggelin

Bengt:

Som ni kanske förstår så mår min kära sambo inte så bra.
Jag har hört talas om morgonillamående och liknande, men det här är helt sjukt. Emma kan verkligen inte röra sig. Inte jag heller för den delen... Minsta rörelse så är det spring till toan för att övningsköra buss. Små saker som vi alla tar för givet, är Mount Everest för henne. Jag försöker underlätta för henne, men det tar knappast bort illamåendet. Det är verkligen synd om henne.

Idag var vi hos farbrordoktorn på sjukhuset. En liten, smått korpulent smurf mötte oss och skrev ut nya dyrbara piller. Dessa gör Emmas liv lite drägligare i alla fall...

Jag har till på köpet gått och blivit krasslig. Igentjockad näsa, hosta och halsont... Nu har givetvis Emmas gravidtäppta näsa också blivit totalt igentäppt. Mitt fel givetvis... Det känns inte helt ok för mig att klaga heller. Vad faen är väl lite förkylning, jämfört med vad hon måste gå igenom...

Min kära älsklings matvanor är helt uppochner. All mat som skall stekas, friteras eller som på ett eller annat sätt kan framkalla mat-os är helt förbjudet. När hon börjar bli hungrig och jag frågar om jag ska laga mat, så är det redan försent och maten skulle redan varit klar.

Idag blev jag av med min mat. Eller rättare sagt, min glass.
Vi satt i soffan och kikade på Vänner. Jag satt med en skål dillchips i knät, och vi åt båda på varsin piggelin-glass. När det blev en känslosam scen så passade jag på. Jag hade funderat på det länge, utan att våga göra någonting. Jag var dels rädd för att Emma skulle tycka jag var helt puckad, och sen ville jag inte göra henne illamående.
Jag doppade min piggelin-glass i dillchipsen!!! Ni måste prova. Det var helt underbart gott!!!
Min gravida älskling tittade på mig, och ögonen sa att jag var dum i huvudet.
"Du får inte äta mer glass!" sa hon, och snodde min glass.
Taskigt...