Emma:
Med Olle kom Alvas trots. Bengt och jag har försökt att se till så vardagen fungerar som vanligt med de vanliga rutinerna - gå och lägga sig vid sju och gå upp vid sju. Hon har även fått gå till förskolan hela veckan, samma tider varje dag, för att hon ska få känna att det finns en fast punkt i vardagen. Men Olle är här, och att det är nytt, det kan vi inte ändra på. Ändå har Alva fått tillbaka sin mamma igen, förvisso både på gott och ont. Jag orkar ju leka med henne nu på ett sätt som jag inte orkade i graviditeten. Jag är gladare, orkar föreslå lekar och är mer aktiv i leken. Fast det innebär ju också att jag orkar ta konflikter med henne. Och det blir det, i massor. Häromdagen slog hon till mig när jag sa åt henne något. När jag blev arg och röt till slog hon mot mig i luften, sen sprang hon till sin pappa för att få tröst. När Bengt förklarade läget för henne slog hon till honom också. Sedan dess har hon inte slagit till oss, men hon kan slå och sparka i luften mot oss när hon blir riktigt arg. Annars kastar hon saker. Där har vi inte varit lika lyckosamma med att få bukt på. Häromdagen skulle hon kasta mat bara för att vi sa till henne vid matbordet. Hon blir så fruktansvärt arg och ledsen när vi skäller och blir arga, så det skär ju i hjärtat efteråt. Samtidigt tror jag hon mår bra av att få tydliga gränser som vi konsekvent håller på. Trotsen blir man nog inte av med ändå...
Nu är det helg, sen ska Bengt tillbaks och jobba. Det ser vi INTE fram emot. Fast på måndag blir det bara halvdag, för på förmiddagen är han pappaledig när jag ska på uppsatsseminarium...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar