Emma:
Jag börjar må normalt nu, kan väl fortfarande inte leva utan primperan-tabletterna, men det värsta illamåendet är över. Att spy lite på morgonen då och då är inget jag stör mig på, det kan jag leva med. Snart är det dags att börja jobba också. Och på måndag är det möte med chefen. Otäckt. Nu är det i alla fall officiellt, att vi är gravida. Inte går det att dölja heller, det syns tydligt på mig att jag är gravid, Bengt däremot går ner i vikt - trots att han sitter och äter chips till frukost. Hälsosamt?
I övrigt börjar det kännas ganska gött att vara gravid, nu när illamåendet börjat ge med sig. Konditionen lämnar visserligen mer att önska, och minnet har börjat svika lite - fast det är inte så illa som Bengt försökt påskina i tidigare inlägg. Jag kommer faktiskt ihåg koden till visa-kortet. Ibland.
Det faktum att vi faktiskt ska få en bebis har väl ännu inte sjunkit in riktigt. Det gör det väl inte förrän man sitter här hemma med en bebis i famnen. Verkligheten kommer väl slå till en dag, antar jag. Det är mycket vi ska hinna göra innan dess; hitta och inhandla en barnvagn som duger, köpa spjälsäng och kläder till den nya, skötbord måste man visst också ha... samt tusen andra grejer som man inte ens haft en tanke på att man skulle kunna behöva. Hur vet man vad man behöver när man aldrig haft bebbe förut?
Idag är det mors dag. Nästa mors dag tänker jag fira mig själv, så det här blir den sista mors dag någonsin där jag inte tänker vara egoistisk. Nästa år kommer det bara handla om mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar