Bengt:
Då har äntligen min kära sambo fått komma hem.
Efter att ha varit inlagd på lite intravenöst käk ett par dagar, så har hon nu fått upp lite färg och vikt igen.
På valborgsmässoafton gick det bara inte mer. Efter att ha kämpat i veckor för att få i sig lite mat, bara för att minuter senare springa till toaletten och se det komma upp igen, så tog det stopp.
Kommande dag, lagom till förstamajtågets trummande marschljud, låstes dörren och vi åkte till sjukhuset.
4dagar senare är hon nu hemma.
Tiden däremellan är bara som ett stort mörker. Tomhet, tristess, trötthet... Om jag hade tråkigt, undrar då hur det var för Emma.
Nu ligger vi, 6 av 8, i soffan och latar oss. Eller ja... Emma kämpar mot behovet av att springa in på toan och köra buss... Jag latar mig, i väntan på att tvätten ska bli klar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar