tisdag 11 maj 2010

Det är synd om Bengt

Emma:

Igår morse väckte jag Bengt klockan 5.00 i panik: "DET STINKER FRÅN KATTLÅDAN INNE PÅ TOALETTEN SÅ JAG KAN INTE KRÄKAS". Försök själv att spy när du inte kan andas genom näsan... Så stackars Bengt pallrade sig upp och gjorde i ordning kattlådan åt mig, så jag kunde kräkas utan obehagliga dofter. Sedan gick han upp, det är ju knappast någon idé att försöka somna om efter en sådan panikartad start på morgonen.

Hans hemska dag tog inte slut där. Arbetsdagen höll på till halv fem och han var inte hemma förrän klockan fem. Då var det dags att städa inför lägenhetsvisningen. Jag hjälpte till så gott jag kunde, men jag är varken snabb eller effektiv, så bördan låg på Bengt. När städning och lägenhetsvisning var över drog jag med mig Bengt ut för att valla hundarna, vilket var mindre kul eftersom jag mådde jätteilla och knappt kunde konversera.

När vi kommit hem igen skickade jag iväg Bengt för att handla på Maxi. Jag behöver mat för att slippa kräkas, och det var panik på mat här hemma.

Halv nio kom stackarn hem. Då fick han laga mat till sig själv. Stanken av maten fick mig att kräkas, så den fick han förtära ifred. Och jag gick och lade mig.

Det är synd om Bengt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar