Emma:
Jag ska bli bättre på att blogga, jag tycker det är så roligt att gå tillbaka i tiden och läsa om vad man gjort och vad som hänt. Jag vet också att det finns ett helt gäng därute som går in på bloggen dagligen bara för att kolla om vi skrivit något nytt. Därutöver är jag jätteledsen att det bara finns fyra magbilder från när jag väntade Alva, så det ska jag bli bättre på. Jag har bestämt mig för att inte skämmas över att jag även denna graviditet gått upp mycket i vikt. Det är inget jag kan rå för, eftersom jag har tvingats att småäta för att hålla illamåendet i schack. Nu när jag mår bättre blir det inget småätande, så jag har knappt gått upp något alls de senaste två månaderna. Jag ska vara stolt över det, istället. Än så länge är det +22 kg, och förhoppningsvis behöver det inte bli mer än så.
I övrigt känner jag mig pigg och relativt smidig. Det fungerar än så länge bra att stå upp så pass mycket som jag behöver på VFU:n och jag håller tummarna för att kroppen ska orka lika bra i fem veckor till. Sen är det tillbaka till universitetet och nästa VFU-period är inte förrän nästa höst och då blott fem veckor.
Vi börjar få bukt på den värsta trotsen från Alvas sida. Lösningen på problemet var tydliga rutiner och en enad, konsekvent föräldrafront. Allt fungerar mycket bättre nu, vi får till och med borsta håret på henne. Snart har vi lyckats reda ut alla tovor i bakhuvudet. Det är ganska tunt och långt håret i nacken, så det skulle nog inte skada att klippa ner det lite. Uppe på huvudet är det fortfarande ganska kalt. Såg gamla kort på mig själv i hennes ålder, vi har nästan samma frisyr! Stackars unge, som fick ärva mitt tunna, känsliga hår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar