Emma:
Lämningarna på förskolan går allt sämre och sämre. I morse klängde Alva sig fast runt min hals och kramade mig hårt, hårt. Sedan grät hon när jag satte ner henne. När jag sen ska hämta henne är det bråttom hem. Det finns ingen tid till att stå och prata med pedagogerna. Kom mamma, kom mamma, kom mamma, tjatar Alva med lockande röst tills jag pratat färdigt. Det är helt omöjligt att få ur henne något vettigt om vad hon gjort så länge vi är där. Det är sen, efteråt, som vi kan prata om dagen. Och då är det en fördel om jag fått veta av pedagogerna vad hon gjort, annars förstår jag ingenting.
I eftermiddag ska vi till kolonin och sekatera buskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar