Emma:
En sak har Alva ärvt av sin far: hungern. Varje gång jag hämtar Alva på förskolan får jag höra om hur bra hon äter, ändå är hon hungrig som en varg när hon kommer hem. Hon kan proppa i sig hur mycket som helst till mellis, ändå är hon hungrig två timmar senare när det är middag. Hon kan äta, lillfröken, inte bara ofta, utan i massiva mängder dessutom. Precis som sin far. Ändå är hon en lite ärta som knappt lyckas följa sina kurvor enligt BVC:s mått. Men vad gör man om ungen äter och äter men inte går upp i vikt?
Själv blir jag tjock av att bara titta på när någon äter. Men jag är inte bitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar