Jag sitter uppkrupen i soffan och läser. I nästan varje delkurs i religionen har vi hittills haft en skönlitterär bok som obligatorisk litteratur, vilket i synnerhet passar mig. För det finns inga fackböcker i världen som kan beskriva religion så bra som utövarna själva. Dessutom är det alldeles fantastiskt att "tvingas" läsa böcker. Jag måste erkänna att de litteraturvetarkurser jag läst har förstört det enkla nöjet att läsa böcker för mig. Dels vet jag inte riktigt vad jag ska läsa när jag är fri att välja vilken bok jag vill som kan handla om precis vad som helst, dels finns det ingen tidsbestämning. Vad ska jag läsa? Jag borde ju försöka läsa Ulysseus, för det har nästan ingen gjort, men jag känner oftast inte för så tung litteratur på kvällningen. Förutom detta finns det inte tid, som när man studerar litteraturvetenskap, till att sitta och läsa böcker från morgon till kväll, och då har jag helt plötsligt börjat tycka det är svårt att hänga med i boken. Det har nästan blivit som film, man ska helst läsa den under så sammanhängande tid som möjligt. Man är ju mer fokuserad när man sitter och läser mitt på dagen!
Nåväl, jag har ordnat detta med att anmäla mig till en fortsättningskurs i litteraturvetenskap till hösten, och i sommar har jag bestämt att jag ska läsa all skönlitteratur som står med på listan. På så sätt blir det inte så tufft att klara av att läsa 150% heller. Jag är nog lite optimistisk som tror att det ska funka, å andra sidan blir litteraturvetenskapen lite av en fritidsysselsättning, en hobby, och en hobby ska väl alla människor ha tid med?
Alva gillar också att läsa. Vi har böcker här hemma med flikar att titta bakom, pop-up-figurer som ploppar upp när man öppnar sidan, djur som jamar och skäller när man trycker på en knapp... ordet har inte alls samma betydelse längre. För barn ska roas. Och Alva är road. Hon älskar böcker. "Äschsa" säger hon och när hon hittar en bok, och då ska man släppa allt man håller på med för att läsa boken. Alvas favoritbok är inte riktigt av den sköna litteratur hennes mor önskar. Bajsboken kallar vi den, Det var det fräckaste heter den egentligen. Den handlar om en mullvad som får avföring i huvudet och därefter springer runt till en massa olika djur för att skälla ut dem. Jättekul om man är i rätt åldersgrupp. Det är uppenbarligen inte jag. En annan bok vi gärna gömmer undan är en pekbok med olika husdjur, och när Alva kommer till katten ska hon dra med den som läser runt i lägenheten för att leta efter en katt. Och det går inte att göra det enkelt för sig att gå till kattungarna, nähänä, här ska det letas efter katter. Överallt. I varje hörn. I varje rum.
Fast jag är glad att hon gillar böcker. Hoppas det håller i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar