Idag är det bättre...

Alva och jag på namnfesten, så här gör Alva när hon tycker att hon har
för mycket mat i munnen, och anser att mamman eller mamma2 (Bengt) ska ta
ut lite...

Emma:

Satt och gjorde ett långt inlägg igår där jag beklagade mig över påsklovströtta elever, panik över veckans två föreläsningar som jag kommer att missa och diverse schemafel som uppkommit där Alvas och mina tider inte stämmer riktigt överens. Det långa inlägget har försvunnit ut i etern, och kanske är det lika bra det. Kanske är det universum som har censurerat mig? För att bespara stackars bloggläsare från gnäll? För i dag känns inte alls allt kaotiskt, utan saker och ting känns riktigt bra. Efter en god natts sömn inser jag att jag kommer hinna seminariekompletteringar i tid, jag kommer nog hinna hämta ungen på förskolan i tid på fredag, om inte annat blir det nog inte katastrof om Alva skulle behöva stanna någon timme extra. Mormor och morfar är dessutom räddande änglar som undsätter Alva så hon slipper alltför långa dagar på förskolan.

Vi funderar allvarligt på att försöka styra upp Alvas sovstund på dagen. Ibland tenderar den blir två timmar lång, vilket innebär att det är svårt att få henne sova på kvällen, vilket innebär att hon är trött hela förmiddagen och sen sover jättelänge på dagen. Ond cirkel. Vi kanske ska börja väcka henne efter någon timma, så nattsömnen blir mer kvalitativ?

Nu ska jag återgå till jobb och studier. Verkligheten kallar!