Emma:
Lillebror i familjen är världens finaste om än väldigt gnällig just nu. Han är lite orolig till sinnes, och enligt allas vår allvetande Internet beror detta på att han är i en fas då han börjar inse att när mamma går iväg så är hon inte längre här, där han är, utan borta. Kanske spårlöst försvunnen? Vem vet? Inte Olle i alla fall.
Annars är han ganska glad, när han inte är i utvecklingsfaser. Han börjar förstå det där med att äta och slukade moderns hemlagade spaghetti och köttfärssås med hull och hår. Annars är favoriten all mat med sötpotatis. Det får dock inte vara med bitar i, för det fattar han inte vad han ska göra med. Han tuggar några gånger, sen antingen spottar han ut det eller sväljer det. Råkar han svälja så spyr han. Banan går inte alls. Och plockmat, som Alva gillade i samma ålder går inte alls. Han brukar ta en näve, kasta det på golvet och sen hänger han över kanten för att se var det tog vägen. Han begriper inte ens att det går att äta...
Men poletten trillar väl ner hos honom också, till sist?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar